Posted by Jules Persson | 0 Comments
Många bollar i luften
Ibland brukar min man kalla mig för alltiallon, eller den schweiziska armékniven. Det är uppskattande ord, antar jag. Ogillar egentligen talesättet ”att ha många bollar i luften”. Det låter liksom lite självförhärligande. Alla har väl många bollar i luften? Särskilt föräldrar som kombinerar föräldraskapet med yrkesarbete. Jag tycker dock om att vara aktiv och jag vill alltid att allt jag tar mig för genomförs på bästa sätt. Det värsta jag vet är saker som lämnas ofärdiga. Min man fungerar inte likadant. Han kan påbörja ett projekt och låta det ligga i dagar, månader, ja till och med år.
Som pedagog måste jag vara bra på att hålla många bollar i luften. Jag har ju ett trettiotal elever att ”ta hand om”, så att säga. Det innebär att jag måste komma ihåg hur varje barn fungerar när det gäller inlärning. Som tur är har jag ett bra minne, så jag har inga större problem med detta. Sedan tillkommer dock kontakten med föräldrarna, planering av utflykter och, givetvis, också det administrativa.
En sak som är rolig med att vara pedagog är att man aldrig blir fullärd. En ämneslärare behöver sällan fortbilda sig. Ta en lärare i historia till exempel. Det är liksom inte så att historien ändras då och då. Napoleon kommer alltid att vara Napoleon. Som pedagog behöver man hela tiden utbilda sig i nya sätt att kommunicera med eleverna i syfte att få dem att öppna sina sinnen för att lära sig nya saker. Eftersom jag helhjärtat går in för mitt arbete tar jag varje chans att läsa kurser och gå på seminarier och liknande.
Med tre barn blir det en hel del skjutsande. Eftersom jag har friare arbetstider än min man blir det jag som ordnar det mesta som rör barnens skola och aktiviteter. Dessutom har vi ett hem att sköta om. Just nu håller vi på att göra om i källaren. Sedan ska man också ha tid för träning och vila (!). För det mesta brukar det dock gå ganska bra att få timmarna att räcka.
Read MorePosted by Jules Persson | 0 Comments
Då kör vi igång terminen!
Nu är det dags att sparka igång vårterminen på riktigt. De första veckorna i januari är alltid lite sömniga, både för lärare, pedagoger och elever. Man brukar inte förlägga några prov i januari och det är ofta man börjar lite lugnt med att introducera nya ämnen. Det är ju ingen bra idé att göra eleverna skoltrötta direkt vid terminsstarten. Samtidigt är det inte bra att vänta för länge med att öka tempot. Sportlovet kommer snart och sedan blir det påsklov och en massa andra ledigheter under våren. Det är givetvis skönt för eleverna att vara lediga då och då (för oss pedagoger också!), men det är mycket som ska hinnas med under våren. De sista veckorna försvinner också i princip helt och hållet. Då är det avslutningar och annat som gör att det är svårt att bedriva någon mer seriös skolverksamhet.
För att vårterminen ska flyta på så bra som möjligt och för att man ska hinna med så mycket som möjligt, är det klokt att göra en ordentlig planering. Det har vi lärare och pedagoger gjort under december. Även om lärare och pedagoger har jullov, precis som eleverna, kan inte verksamheten stå stilla, så det har blivit en hel del arbete under jul och nyår.
Jag har stora planer för den här terminen. Vi ska använda IT i allt större utsträckning. Skolan har köpt en licens för ett lärprogram i matematik som vi kommer använda mycket. Tanken är att en lärare ska ge en inledande undervisning från katedern genom att visa en ny räknemodell på en storskärm med hjälp av en projektor. Därefter ska eleverna få testa räknemodellen själva. Vi har inte datorer för alla elever så det blir förmodligen så att eleverna får samarbeta två och två. Jag som pedagog kommer att gå runt i klassrummet och hjälpa de elever som har svårigheter. Mjukvaran är mycket pedagogiskt uppbyggd så själva handhavandet av programmet kommer förmodligen inte ställa till några problem.
Read MorePosted by Jules Persson | 0 Comments
Nationella prov och betygsättning
En fråga som har varit på tapeten ända sedan jag började arbeta som pedagog är hur stor vikt resultaten på de nationella proven ska ges när det handlar om betygsättning. Skolverket är av uppfattningen att de nationella proven är en helig ko och att de ska ges en mycket stor vikt när betygen delas ut. Att Skolverket tycker så beror förmodligen på de senaste årens debatt om skillnader i betygsättning mellan skolor. Det har till exempel ryktats om att vissa friskolor är mycket frikostiga med betygen, detta för att kunna attrahera fler elever. Ju fler elever en friskola får, desto mer pengar får ju friskolan in i bidrag.
Som pedagog är jag självklart mycket skeptisk till att de nationella proven ska ges en sådan stor vikt. Skolverkets inställning är lite märklig, särskilt som den nuvarande läroplanen säger att läraren som är ansvarig för betygsättningen ska göra en ”allsidig bedömning” och ”utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper”. En sådan bedömning kan man ju inte säga att läraren gör om det är det nationella provet som väger absolut tyngst.
Att det finns nationella prov i vissa ämnen är alldeles utmärkt. Det gör dels att olika skolor kan jämföra sig med varandra, och dels att Skolverket får en fingervisning av hur kunskapsläget är generellt i landet. Men, och det är ett stort ”men”, det handlar ju faktiskt om ett prov, och prov sätter eleverna under en viss press. Stressen över att göra ett prov kan göra att en del elever inte presterar sitt bästa. Även om det krävs goda kunskaper för att få ett bra resultat på ett nationellt prov blir det lite så att det är förmågan att hantera stressen under ett prov som mäts genom de nationella proven. Att då i hög grad låta resultatet på det nationella provet ligga till grund för betygsättning känns inte helt optimalt.
Read MorePosted by Jules Persson | 0 Comments
Förälder, pedagog, vän och fru
Det är inte mycket jag inte är! Glömde dessutom att lägga till syster i rubriken. Först och främst är jag förälder till tre underbara barn. Det äldsta barnet är 15 år och det yngsta är sju. Det känns dock som den äldsta föddes just häromdagen. Åren går så fort! Jag har dock haft turen att kunna vara hemma ganska mycket med mina barn under deras uppväxt. Mitt arbete som pedagog gör också att jag har långa ledigheter mellan terminerna och att jag ofta kan komma hem från arbetet ganska tidigt på dagen.
Jag har arbetat som pedagog i cirka tio år nu. Det var egentligen en slump att jag blev pedagog. Jag hade först ingen tanke på att jobba i skolan, men efter att ha arbetat som lärarvikarie under en termin efter studenten började jag tänka att läraryrket kanske kunde vara något att satsa på. Att jag skulle välja matematik och naturvetenskapliga ämnen var dock självklart. Jag har nämligen alltid varit intresserad av dessa ämnen. När jag sedan började på lärarhögskolan kände jag snart att den klassiska katederundervisningen inte var något för mig. Jag ville komma närmare eleverna! Så jag bytte inriktning för att bli pedagog i stället. I dag arbetar jag med två grundskoleklasser inom ämnena matematik och naturvetenskap (NO-ämnen). Det enda ämne jag inte undervisar i är teknik. Är nämligen varken intresserad av teknik eller särskilt bra på det.
Hemma har jag överlåtit alla tekniska uppgifter till min man. Han är, till skillnad från mig, mycket teknisk. Arbetar man som bilmekaniker bör man väl vara det, antar jag. Vi har varit gifta i sexton år nu. Vi är båda ganska traditionella av oss så vi såg till att gifta oss innan det första barnet kom.
Förutom att spendera tid med barnen, umgås med min man och hjälpa elever med matematik och naturvetenskapliga ämnen tycker jag om att träffa mina vänner. Jag har bott i samma stad i hela mitt liv och har därför kunnat bygga upp en stor vän- och bekantskapskrets. På tisdagar varannan vecka är det tjejkväll. Då går vi ut och äter, spelar spel, ser en film på bio eller gör någon annan trevlig aktivitet.
Read MorePosted by Jules Persson | 0 Comments
Mitt liv som pedagog
Det som är spännande med mitt yrkesval är att ingen dag är den andra lik. Varje dag bjuder på minst en ny utmaning. Det kan handla om en elev som har en riktigt dålig dag och till synes inte förstår det enklaste mattetal. Då är min roll att se till att eleven inte tappar sugen. Det finns alltid något annat eleven kan göra den dagen än att räkna i matteboken. Min uppfattning är att matematik ska vara roligt. Om en elev är ”off” en dag så kan den eleven få sätta sig vid en dator för att spela något enklare spel med matematisk inriktning. Att tvinga en elev sitta tyst och brottas med mattetal som han eller hon inte förstår är sällan rätt väg att gå om man vill att eleven ska tycka att matematik är roligt.
Det som är det mest spännande med mitt arbete är att se elever göra stora genombrott. Matematik är inget lätt ämne, åtminstone inte för det stora flertalet. Det krävs träning och åter träning för att förstå regler och räknesätt. Processen kan vara ganska jobbig för många elever, men när det väl släpper – när en elev plötsligt börjar förstå matematiken – då är det oerhört upplyftande för en pedagog. Det är fantastiskt att se en elev, som tidigare har tyckt att matematik är det tråkigaste ämnet i skolan, plötsligt börja tycka att matematik kan vara både spännande och roligt.
Som pedagog i matematik och naturvetenskap i grundskolan har jag i huvudsak två roller. Dels agerar jag som en form av speciallärare för elever som har extra svårt med dessa ämnen, och dels sköter jag ibland undervisningen i helklass från katedern. Jag uppskattar båda rollerna nästan lika mycket. Om jag får välja föredrar jag dock att arbeta med en mindre grupp elever. Det är då jag verkligen får användning för mina pedagogiska kunskaper och min fantasi när det handlar om att nå ut till eleverna.
Read MorePosted by Jules Persson | 0 Comments
Hur man lär barn att matte kan vara roligt
I mitt arbete som pedagog ställs jag ofta inför frågan om hur jag gör för att lära barnen att matte faktiskt kan vara roligt. Svaret är inte lika enkelt som frågan. Det är jättesvårt att lära barn tycka om matte. Det är därför vi pedagoger finns!
Ett bra citat som jag brukar tänka på när jag funderar på hur jag ska nå ut till barn som är helt ointresserade av matte är detta: ”Matematik är vetenskapen där man inte vet vad man pratar om, inte ens om det man säger är sant”. Det var matematikern, filosofen och författaren Bertrand Russell som myntade dessa bevingade ord. För mig speglar citatet vad många barn tänker om matte. Barnen förstår inte varför matematiken ser ut som den gör, med konstiga symboler och liknande. Dessutom tycker barnen att mycket inom matematiken är svårgreppbart och abstrakt (mina ord, inte barnens!). Det är då självklart att det är många barn som tappar sugen på mattelektionerna. När det händer är det klart att barnen tycker matte är tråkigt.
Jag arbetar utifrån två grundregler i mitt arbete som pedagog. Den första regeln är att jag alltid försöker beskriva abstrakta företeelser i konkreta saker. Jag använder saker som barnen har en relation till i beskrivningen för hur man löser ett tal samt hur man använder olika metoder. Den andra regeln har att göra med att jag låter barnet själv beskriva vad det är som är knepigt med ett visst tal eller ett visst sätt att räkna. När barnet själv kan sätta ord på vad som känns knepigt blir det lättare att gå vidare. Här krävs det en del tålamod ibland, det måste jag erkänna, men det är mycket roligt när barnet börjar förstå varför han eller hon inte förstår. Denna andra regel är något som många pedagoger glömmer bort, tror jag.
Read MorePosted by Jules Persson | 0 Comments
Hur jag använder IT i skolan
När jag gick i skolan hade vi knappt någon IT-utrustning över huvud taget. Jag kommer ihåg att vi hade lektioner där vi skulle programmera på ABC 80-datorer. Om man visar en sådan för dagens elever kommer dom förmodligen skratta ihjäl sig. I klassrummen kunde vi, om läraren hade bokat lång tid i förväg, få se på utbildningsmaterial på video. Annars var det ljudband och rörliga bilder via projektor som gällde.
Tiderna har verkligen förändrats. I dag har nästan alla barn god datorvana. Vissa av de barn som jag undervisar har till och med en alldeles egen dator hemma. Givetvis har varje barn en egen mobiltelefon. Det är faktiskt några av barnen i mina klasser som även har en egen surfplatta som de använder för sociala nätverk och spel.
När barnen nu är så vana vid IT-produkter, vore det synd att inte använda IT i undervisningen. Som pedagog förstår jag att ljud och bild underlättar inlärning. Dessutom tycker de flesta barn att det är roligare att arbeta med datorer och liknande i stället för att skriva i kollegieblock och räkna i matteböcker.
Jag använder IT i skolan på tre olika sätt. För det första använder jag mig av DVD-filmer i undervisningen på så sätt att jag visar filmer för att introducera nya ämnen för barnen. Det är enklare att få barnen intresserade av ett nytt ämne om de får börja med att se en spännande, intressant eller rolig film. För det andra använder vi skolans datorsal för att spela enklare spel inom matematik och naturkunskap. Det finns faktiskt ganska många lärande spel inom dessa ämnen. Barnen tycker verkligen att det är roligt att få spela spel i skolan. Jag är glad att möjligheten finns. Det tredje sättet handlar om att jag har skapat en projektplats på Internet för de barn som vill kunna arbeta hemma med olika uppgifter. Det är faktiskt några av barnen som är mycket aktiva på den här projektplatsen.
Read More